difteri

Difteri – en homeopats syn

Vaccination mot difteri kan ej hindra epidemier!

Difteri

Difteri är i dag sällsynt i utvecklade länder, men mindre utbrott har inträffat bl a i USA. Sjukdomen består framför allt i en förgiftning av difteritoxin, ett synnerligen antigent protein med hög molekylvikt, som framställs av difteribacillen. Standardvaccinet framställs av difteritoxicoiden, denaturerat med aluminium, och konserverat med en kvicksilverhaltig förening), och detta toxin är också källa till det homeopatiska medlet, nosoden Diphterinium, vilket används både för profylax och för behandling av komplicerade fall.

Difteri börjar som en ”förkylning” eller ont i halsen, efter en kort inkubationstid om två-tre dagar. Primärinfektionen är oftast i näsa-hals, och blir snabbt tydlig genom gråaktiga, såriga beläggningar, dålig andedräkt, hög feber och markant svullnad av de cervikala lymfkörtlarna, i svåra fall med ”tjurnacke” som följd. Komplikationer som hjärt- eller njursvikt eller blockeringar av matstrupen kan följa inom några dagar, svåra fall kan åtföljas av svårigheter att tala och svälja, pga kvarstannande postdifterial förlamning, som kan kräva fortsatt behandling. Diphterinium 30 C eller 200 c kan ges i daglig dos under de första tre dagarna efter smitta. (Läkare bör konsulteras i svåra fall).

Källa: Richard Moskowitz ”Unvaccinated Children” Moskowitz är MD vid N Y University och har studerat homeopati för prof George Vithoulkas (förra årets alternative nobelpristagare) ÷versättn: Ulf Brånell;SIEM

(Se också Vaccinationsskador)

Difteri – vanligare än vad man tror!

Sjukdomen kan förväxlas med en intensiv streptokockinfektion med svullna tonsiller eller halsböld, och svullna lymfkörtlar. Extrema lymfknutssvullnader i hals och nacke kan ge patienten rörelse-, andnings- och sväljningssvårigheter. Skolmedicinen diagnosticerar närmast aldrig detta korrekt i vårt land – eftersom man utgår från att de allmänna vaccinationerna utrotat difteri. I stället kan diagnosen på vårdcentralen bli allt från streptokocker (hals-öron-barn) eller okänd infektionsorsak till cancer. Verkligheten talar dock ett annat språk. Se denna artikel av den ryske mikrobiologen Yursev:

Difterivaccin är inte ett riktigt vaccin, det hör till en familj av s k toxoider. Det förstärker immunsvaret inte mot mikroben själv, utan gentemot dess toxin (och det är toxinet som i själva verket orsakar alla sjukdomssymtomen.). En på så sätt nyligen förvärvad immunitet inaktiverar giftet och lindrar sjukdomssymtomen, och dödlig utgång blir därmed närmast helt utesluten. Men det uppenbara problemet är att detta vaccin inte på något sätt skadar själva mikroben – så den hindras inte att föröka sig, ej heller minskas smittorisken.

Uppenbarligen kan därmed den rapporterade minskningen av (allvarliga) sjukdomsfall efter massvaccination inte tas som ett bevis för sådana vaccins förmåga att stoppa epidemier. Minskningen beror på att betydande delar av epidemierna blir osynliga för medicinsk statistik – asymtomatiska och milda difterifall registreras helt enkelt inte! Ändå finns det – så långt jag känner till – inga andra bevis än dessa.

Flera nyare studier (Science, 10Mar.95, 267:1416; JAMA, Apr.95,273(16):765) ger anledningen att uppmärksamma detta. För det första används i dessa studier beteckningen ”vaccin” för difteritoxoid som ett tillräckligt bevis för dessa förmåga att hejda epidemier. För det andra anges i dessa studier det som nödvändigt med femfaldiga vaccinationer av 95% av befolkningen – något som klart pekar på stora problem att stoppa epidemier med hjälp av toxoider…

Den viktigaste praktiska konsekvensen av denna tolkning är att om diftertoxoid i själva verket inte kan hejda epidemier är det absurt att tala om ”herd immunity” , dvs befolkningsskydd. Och därför är förebyggande massvaccination mot difteri meningslös innan epidemin har startat i grannskapet.

Slutligen kan det böra nämnas att denna enkla anmärkning inte kunnat skrivas utan den obehagliga misstanken att vaccinologin styrs av idioter.

DK Yuryev e-mail: yur77@orc.ru
översättning: Ulf Brånell, SIEM

Spridningen av difteribakterien – Corynebacterium Diphteriae – påverkas alltså på intet sätt av vaccination, och smittan torde vara lika vanlig i vårt land som annorstädes. Den vanliga vaccinationen kan dock medföra att sjukdomen får annan diagnos. Den som vaccinerats mot difteri kan få atypiska symtom, dock med mer eller mindre återkommande svåra besvär och hög feber, ev med stel nacke och encephalitiska symtom – dvs nervpåverkan.

SIEM kan naturligtvis inte genom dessa upplysningar åta sig något medicinskt behandlingsansvar (vad man nu kan mena med detta) och rekommenderar naturligtvis var och en att alltid använda sitt eget sunda förnuft.

Homeopatiska medel vid vissa barnsjukdomar

Barn under åtta år får enligt svensk lag inte undersökas eller behandlas av alternativmedicinare. Denne får inte heller lämna råd om behandling utan personlig undersökning.
De giftfria och effektiva homeopatiska och andra naturmedel som är användbara kan vara svåra att överhuvud taget komma över för ”gemene man”, också p g a lagstiftning o registreringstvång mm. (Däremot är det fritt fram för TV-reklam för receptfria kemiska läkemedel med bevisade skaderisker).
Genom sådan lagstiftning är det naturligtvis lätt att sprida uppfattningen att det inte finns något alternativ till vaccinering. Kvacksalverilagen har dock ännu inte medfört inskränkningar i grundlagen, rörande tryck- och yttrandefrihet.

Det finns därför (ännu?) inget förbud för föräldrar att själva skaffa sig de kunskaper som kan behövas för att hjälpa sina barn. Det är alltså tillåtet för föräldrar attutbilda sig i naturmedicin och tillämpa sina kunskaper i familjen. Det torde också vara tillåtet att vid besök i utlandet själv inhandla det husapotek man anser sig behöva. Att för eget bruk importera sådana preparat torde också vara lagligt, tex från något företag som finns på web-en. I många länder, t ex England, är handeln med homeopatiska preparat närmat helt fri och ett husapotek kan inhandlas för en billig penning.